Röda tråden Jenny Damm

Röda tråden Jenny Damm

Vissa händelser blir som viktiga milstolpar i ens liv.
Att jag flyttade till Slättelynga var en sådan händelse för mig.

Jag hade gått ut gymnasiet, läst in naturvetenskaplig linje i
efterhand, jag hade arbetat på ett äldreboende, varit ute och rest,
jobbat på veterinärklinik, städföretag och stuteri.
Till slut kände jag att det var dags att utbilda mig till något.
Efter tankar på veterinär, delfintränare,
lejonforskare eller möjligen ranchägare i USA,
kom jag fram till att jag faktiskt ville bli biolog.

 

Så jag tittade på olika utbildningar i landet och fastnade för högskolan i Halmstad. Jag sökte och kom in och när sommaren 2000 innan kursstart närmade sig sitt slut tog jag mig tillslut i kragen att försöka hitta ett boende. Mitt enda önskemål var att jag inte skulle bo i en studentlägenhet i stan. Hur lätt är det att hitta ett sådant boende..? Hur som, jag loggade motvilligt in på studentkårens hemsida för jag var ju tvungen att bo någonstans… Ibland är Gud ändå hyffsat bra på att tajma måste jag säga. Dagen innan hade Thommy och Anita lagt ut en annons för uthyrning av deras lägenhet på gården. Jag ringde men jag fick svaret att den nog tyvärr redan var uthyrd… Ödet ville sig dock något annat. När jag var på väg genom Halland för att titta på ett annat boende slog jag en signal till Anita att jag kunde komma och titta när jag ändå hade vägarna förbi. Hon visade runt mig på gården och bjöd på middag (som vanligt ;o) och jag föll pladask för detta underbara ställe och fantastiska familj. Och som jag nämnde tidigare, han däruppe har en förmåga att tajma ibland. På vägen hem ringde Anita och sa att killen som ville hyra precis hade ringt återbud. Jag tvekade inte en sekund utan tackade ja direkt. Boendet som var avsett för ett basår i biologi har sedan dess varit mitt älskade hem. Jag tror faktiskt inte att det har gått en dag sedan jag flyttade in då jag inte har tänkt tanken hur lyckligt lottad jag är som har detta boende. Utsikten, omgivningen, grannar och andra boende runt i byn, jag trivs som fisken i vattnet!

Under dessa dryga 11 år i Slättelynga har det nog inte passerat en enda långtråkig dag. Asige i allmänhet och Slättelynga i synnerhet är jämt fullt av aktiviteter och mina hyresvärdar är alltid pigga på att hitta på nya grejer.  Jag trivs där det är fart och fläkt men jag trivs inte i en stad, så Slättelynga är det perfekta stället på jorden för mig!

Året efter jag flyttade hit vann jag VM-guld i agility i Portugal med min hund Lotus. Det var ju förstås hur stort som helst både för mig, mina nära och kära och för hela agility-Sverige! Men då kunde jag ändå inte ana vilken enorm process som startade med den framgången. En framgång som hade 6 hundradelars marginal… det var nämligen så mycket jag vann med före silvermedaljören..! Jag började hålla fler kurser i agilityträning. Dels i Sverige men också runt i världen. Min första riktigt långa resa var till Brasilien 2002. Sedan dess har jag varit i Colombia, Chile, Japan, USA, Kanada, Turkiet och i princip alla länder i Europa. Inte en gång har jag tvivlat på att åka, inte ens till Colombia där mina enda associationer var gerilla och droger… jag älskar att resa och det har gett så oerhört många erfarenheter och upplevelser! Colombia, för övrigt, är ett fantastiskt land med underbara människor fick jag erfara, ett hett tips om man ska ut och resa :o)

2004, efter några år på högskolan, samtidigt som jag jobbade som lärarvikarie på Anitas skola i Okome och åkte runt och höll kurser bestämde jag mig för att läsa vidare till lärare eftersom jag trivdes så bra med det arbetet. Jag kom in på en distansutbildning i Karlstad. Året efter bestämde jag mig också att starta ett hundträningsföretag och Lotus Education föddes. Namnet var givet eftersom min älskade och oerhört speciella hund Lotus var grunden till all framgång. (jag skulle egentligen haft en rottweiler men av en slump fick jag min border collie Lotus…). Jag försökte kombinera företag, högskolestudier och lärarvik. Det gick sådär insåg jag till slut. Så jag bestämde mig för att göra ett studieuppehåll och samtidigt började jag dra ner på att tacka ja till lärarviken. Nu, sex år senare, har jag fortfarande uppehåll i mina studier och trots att jag saknar det jobbar jag inte längre som lärare. Några gånger har jag haft något gästspel inom djur och natur på mina syskonbarns eller Anitas skola, vilket jag älskar och önskar att jag kunde göra oftare! Men tyvärr räcker inte alltid tiden till allt man vill göra.

Sedan jag startade mitt företag 2005 har det hänt massor! Det första mina hyresvärdar hjälpte mig med var att fixa ordning åkern i Lillegård till en träningsplan för agility. Där har jag stått och hållit kurser i ur och skur (frusit och huttrat, svettats och blivit genomblöt) tills familjen Pettersson-Johansson lade ner sin grisproduktion och renoverade det gamla svinstallet till en fantastisk hundträningshall, Lotushallen, som blev färdig 2010!  I november förra året hade vi en invigning med pompa och ståt och sedan dess har intresset för hallen bara vuxit. Beläggningen har ökat sedan förra året och vi har hunnit med att ha två mycket uppskattade agilitytävlingar. Där har vi bjudit på korv från Gudmundsgården och haft priser från sponsrande företag i och utanför bygden! Till Lotushallen och anläggningen utanför kommer det kunder från hela världen, vi har hållit flera internationella kurser här och fler kommer det att bli. Nästa år kommer det gästinstruktörer från USA, Kroatien och Polen. Nu i höst har vi också anordnat första vallhundskursen i Lotus Educations regi. Så aktiviteterna bara ökar i företaget!

Mina resor utomlands skulle jag lätt kunna skriva en hel bok om. Den skulle handla om alla upplevelser på olika platser, om människomöten men också om alla de gånger jag glömt pass, tappat bort plånböcker, haft fel hundpapper i både svenska och utländska tullar och blivit av med biljetter och väskor… Jag har alltid varit lite (!) slarvig och jag har ofta fått tillbringa en massa extratid och involvera halva min bekantskapskrets för att lösa olika situationer. Men jag lever med filosofin om att allt ordnar sig och det har det ju hittills gjort… ;o)

Utöver missöden och oväntade händelser har jag ju som sagt fått uppleva enormt mycket under mina resor. Jag har gått omkring i den enorma storstaden Tokyo, sett fattigdomen i Sao Paulo, flugit fallskärm o dansat salsa i Colombia, vandrat i de stora skogarna i Kanada, badat med mina hundar i en pool uppe på ett berg med utsikt över hela San Fransisco, vi har vallat får i de skotska bergen, ätit råa fiskinälver i Japan (!), tränat under midnattssolen i Tromsö, räddat mig undan en orkan i USA, badat i kristallklart vatten utanför Sydamerikas nordkust, tränat en varg i Italien… listan kan göras oändlig!

Men hur roligt och spännande det än är att resa runt i världen så trivs jag ändå bäst här i Slättelynga. Här kan jag vandra i ”mina egna” skogar, sitta på altanen och se ut över dammen och dricka mitt morgonkaffe, ta ett dopp i Kallhagasjön en varm sommardag eller vara med på beskarunda med goda grannar när det lider mot jul…